Kidnappad
Vi åkte runt och letade efter ett dagis inför framtiden, jag och min älskling.
Vi letade länge, men inget hade plats. Till slut åkte vi till ett dagis som låg i hamnen, i ett berg. Man var tvungen att ta en bergbana in.
I bergbanan fick vi sällskap av en snubbe i kostym som hade alldeles för mycket pengar. Han öppnade plånboken och tog ut några tusenlappar som han leende viftade med framför oss. Efter det blev allt svart.
Jag vaknade upp utomhus på ett varmt ställe med solen i ögonen. Min älskling var borta.
Jag var på samma hamn, vid samma berg, fast allt var annorlunda. Vattnet var ljusblått, vädret varmt och det växte palmer överallt.
Men den största skillnaden var nog att allting hade blivit en ö.
Jag tog ett varv runt för att utforska läget. Spang på en splitterny Mustang med nycklarna i tändningen. På nyckeln satt en nyckelring med mitt namn på, så jag hoppade in i bilen och tog ett varv runt ön. Sen funderade jag på varför någon donerat en svindyr bil till mig, på en ännu dyrare privatö.
I bilen fanns en inbyggd dator som visade en karta över min ö, allting var som en spelguide. Det stod att man kunde simma mellan öarna i spelvärlden. Utan att tveka hoppade jag i vattnet och simmade under ytan bland en massa lågupplösta, tropiska fiskar.
När jag kom i land på nästa ö upptäckte jag att jag inte var ensam den här gången. Längs vattnet stod kanske 10 lyxbilar och myste i solen. Bakom dem fanns ett enormt hus som klättrade sig upp för ett berg. På en av balkongerna stod tre kostymnissar och minglade.
Någonting sa mig att jag skulle akta mig för dem.
Medans jag funderade på vad jag skulle göra så hittade jag min kamera i fickan som på något sätt hade överlevt simturen. Jag började fota platsen och bilarna. Varje gång jag fotade en bil så blektes lacken, rost kröp upp i alla springor, däcken blev slitna och en bil som först varit en Aston Martin blev en gammal Saab.
I vattnet bakom mig kröp två tjejer i land, de verkade vara i samma situation som jag. Precis när vi skulle hälsa så högg vakterna tag i oss och vi hamnade i en liten cell högst upp i huset.
Samma kostymnisse som vi mötte i bergbanan tidigare gick ut på balkongen. Han hade en rödhårig och välklädd dam med sig som han var allt annat än vänlig mot. Hon försökte hålla masken, men när hon försökte fly när han vände sig bort så fick hon en kula genom bröstet. Kostymnissen såg nöjd ut och gick in utan ett ord medans damens blodpöl växte sig större.
Solen sken och det var nästan plågsamt varmt.
Jag lyckades få upp låset till cellen, och bad de andra att vänta där. Jag smög ner till bilarna vid vattnet för att kunna spionera.
Plötsligt dög kostymnissen upp. Jag såg knappt hans ögon i skuggan av den vita hatten, men jag hann uppfatta hans leende när han tryckte av sitt vapen mot mig och träffade mig i hjärtat.
Ett stort hål mitt i bröstet. Blod sprutade. Hjärtat kämpade med att hålla mig vid liv trots att det var meninglöst.
Jag förblödde vid en gammal rostig Saab.
