Jakten på vagnen som inte fanns



I skolan. Jag hade en såndär metallvagn med mig som man får låna på IKEA när man ska frakta sin nyinköpta Billy-bokhylla från varuhuset till bilen.
På något sätt var det en bra sak, att jag hade lyckats ta med mig vagnen till skolan. Men lärarna var lite misstänksamma, så jag gömde den i cykelförrådet. Min skola har inget cykelförråd.

Tydligen var jag också idrottslärare. Jag skulle samla klassen utanför skolan, men ingen lyssnade på mig när jag stod där och skrek. I vanliga fall hade jag blivit ledsen och gett upp, gått därifrån. Men idag gick jag fram till kidzen och slet upp dem från golvet där de satt och degade och släpande in dem i gruppen där de som faktiskt lyssnade satt. Efter det hade jag allas respekt.

Plötsligt dög ett raggargäng upp bland buskarna. De dunkade Meduza och drack folköl i sin enorma Cadillac. Eftersom jag kände att jag på något sätt behövde komma bort från skolan så frågade jag raggarna om jag fick följa med. Självklart fick jag det.
Resan fortsatte på små skogsvägar. Vi var alldeles för många personer för en bil. Vissa av oss höll på att ramla ur i kurvorna. Bland tallarna hördes sirener som kom närmare. Polisen var efter oss, och föraran fick tydligen panik när de körde upp precis bakom oss.
En sekund senare låg vi alla i ett dike och skrattade. Polisen bestämde sig för att försöka prata med just mig, så vi gick bort en bit från de andra.

Vi hamnade på en stig mellan en enorm förrådsbyggnad och något som såg ut som ett högklassigt vattenland, mitt i skogen.
Polisen började ställa frågor om den där vagnen jag haft på skolan. Jag sa att jag hade fått den av en kompis, men mindes att jag hade ställt den i ett cykelförråd som nu fanns bakom oss. Eftersom polisen så gärna ville få fram vagnen så började jag öppna förrådsdörrarna och leta. I vattenandet brevid började vithajar hoppa upp ur vattnet och sen tillbaks med ett stort plask.

Hur många dörrar jag än öppnade så kunde jag inte hitta vagnen. Däremot hittade jag en hundvalp och två avloppsrör. Jag tog valpen i famnen och visade polisen. Hon brydde sig inte. Jag gick till baksidan av förråden och upptäckte en fontän som låg mitt i en liten småstad. Valpen fick dricka från fontänen. När jag vände mig om upptäckte jag att de två avloppsrören hade följt efter mig. Den ena av dem hade fått en svans.
Ju mer de följde efter mig, destå mer djur-lika blev dem. Det andra röret hade börjat likna en långhårig chihuahua. Det andra var på väg att bli en utter.

Jag kände mig lycklig över att än en gång ha räddat livet på tre små djur.

Kärt men omöjligt återseende av något saknat



Jag kom hem till lägenheten efter några dagars frånvaro. Inne i vardagsrummet var balkongdörren öppen och det låg halvsmält snö i hela lägenheten. När jag gick in i köket möttes jag av fyra bekanta ögon som tittade igenkännande på mig.
På något sätt hade hunden och katten som en gång var mina tagit sig in via balkongen och satt nu i mitt kök och väntade på mig. Båda sprang emot mig och kramade mig så som husdjur gör när man varit borta länge. Jag kände mig lycklig över att ha dem tillbaka, men innan jqag hann tänka tanken så ringde det på dörren och en soctant stod såklart utanför för att inspektera mig.

Jag gömde djuren i köket och öppnade ytterdörren. Panik.

RSS 2.0