kuddludd

Jag minns inte vart jag var påväg, men plötsligt stod jag på en tom tågperrong mitt i ingenstans. Ett tåg rullade sakta in. På skyltarna stod det att det skulle åka till Hultsfred, lagom till den kända festivalen.
Under hela resan var jag nojjig. Skulle min plan fungera?

När tåget stannat i Hultsfred så blev jag utknuffad till en buss. Hela tiden var jag ensam. Bussen stannade vid något som såg ut som en gammal byggarbetsplats vid ett uppsprängt berg, med den obligatoriska graffitin på. Folk överallt. Det regnade och hade börjat bli mörkt. En tjej i dreads och regnkappa ropade upp namnen på alla funktionärer som skulle vara med på bussen, och plötsligt så stormade det ut folk ur min tomma buss. Jag väntade på att de skulle knacka på min axel och fråga vemfan jag var. Men hon ropade upp mitt namn. Jag skulle tydligen jobba på en festival.
Mitt i folkmassan skymtade jag min vän från Småland, men han såg mig inte. Vad gjorde han här? Jag fick en känsla av att jag åkt tillbaka i tiden, till innan vi ens kände varandra.

Jag följde med strömmen av folk in i personalbyggnaden. Folk hälsade, presenterade sig och var trevliga, jag trivdes. Senare fick jag ett sms, utan att ha lämnat ut mitt nummer till någon. Personen som skickade sms:et raddade upp vilka som var hennes "favoriter" bland funtionärsgänget. Sen frågade hon vilka mina favoriter var.
Alltihop kändes som ett kollo för 13-åringar. Ändå tror jag att jag trivdes rätt bra.

Jag gick bort till matförrådet, som var stort som tio lagerlokaler. Två killar gick in, och drog mig med sig. Den ena förklarade att hans morsa ägde matförrådet medan vi vandrade omkring. Burkar, bananer, frukt, korv, konserver, majskolvar, flintastekar... Stället hade allt. Lite överallt stod kostymnissar och putsade fönstrena och kollade datumet för all mat. Det var som helt vanliga människor, bortsett från hästmaskerna de hade på huvudet. Sen verkade de inte se oss nör vi gick förbi.

Slutligen hittade vi en glasdörr som vi gick ut igenom, och allt blev ljust.