kuddludd

Mitt i allt mörker. Mitt i all besvikelse fick jag ett samtal från min gamla kontaktperson. Hon sa att hon ville att jag skulle bo hos henne igen.

Jag kom dit vid lunchtid, helt utsvulten. Kontaktpersonen var inte hemma, så jag fick äta med hennes syster plus hennes unge. Det var makaroner och korv. Jag fick en varmkorv på tallriken och två tuggor makaroner, medans de två andra hade varsinna berg med mat på tallrikarna. Jag frågade om jag inte kunde få lite mer, jag var ju så hungrig. Systern svarade att jag var alldeles för bortskämd för det. När de väl låtit mig bo hos dem så kunde jag ju inte kräva att jag skulle få äta mig mätt också. Utan att jag kunde kontrollera det kände jag hur humöret blev sämre och sämre. Till slut satt vi och skrek till varandra. Hat. Jag gick från bordet innan någon av oss skulle få en smäll.

Inne på mitt rum började jag packa ihop mina få tillhörigheter. Jag var tvungen att hitta någon annanstans att bo. Precis innan jag skulle öppna ytterdörren kom min kontaktperson hem. Hon hade hört vad systern sa. Om hur bortskämd och äcklig jag var. Efter utskällningen började Woofer morra. Bakom mig stod systern med en höjd stekpanna i händerna. Jag hann ducka, och fick den i ryggen istället för huvudet. Jag grep tag i skateboarden och åkte fort därifrån.

Ute träffade jag min älskling. Vi gick på ett café och jag berättade om vad som hade hänt. Hans blick såg på mig med tomhet och jag fick inget svar när jag pratade med honom. Jag pratade med ett skal.
Plötsligt gick caféets rutor sönder. Någon sköt på mig från huset mittemot caféet. Fort iväg igen. Vart jag än åkte stod folk med stekpannor, pinnar eller andra vapen och försökte döda mig.

När kan jag andas ut?