kuddludd

Det var någon slags gemensam resa till en strand långt bort där ungdomarna hade både datorer och mobiler, men endast använde dem för att stämma träff och ses på riktigt. Deras hus var lite halvt bohemiska. Knälånga badshorts och ett vänligt leende var standarduniformen och dagarnas lediga tid gick åt till att surfa på havet som verkade vara en egen livsform.

Jag ställde mig på min lånebräda med citatet "Att lära mig surfa är det svåraste jag nånsin gjort" svepandes genom huvudet.
Jag började med vindsurfing. Allt gick hur bra som helst, som om jag kunnat det hela mitt liv.
Det började bli kväll och solen var snart halvväges ner för horisonten, vilket gjorde de andra surfarna till tuffa silhuetter på vattnet. Allt var perfekt.

Vi simmade i land och gick till det lokala hänget en bit in på stranden. Åt middag och hade trevligt. Allt var så underbart. Jag satt och bara längtade efter att så surfa igen.
Efter några Piña Colada kände jag mig lite extra glad. De blonda killen i gänget tyckte att vi skulle ta en promenad, och hälften hakade på. Plötsligt var Zeb med i gänget, och verkade vara fullast av alla. När vi kom till ett bostadshus tog han upp en sten som han skulle kasta på marken, men lyckades träffa ett av husets fönster. Mannen som bodde där sprag genast ut och gänget delade på sig.


Jag sprang och sprang tills jag kom till en liten bondgård. Jag smög runt ladan och kände att jag var förföljd av något stort som flåsade mig i nacken. En enorm tjur. Han började bita mig i handen och jag försökte fly. Det gjorde inte speciellt ont, det var mest irriterande.

Till slut kom jag loss och tog mig hem till det ombyggda mysskulet där de andra låg och sov. Jag tror jag önskade att jag alltid skulle få ha det såhär.