kuddludd

här skriver jag ner vad jag drömmer om på nätterna!

Vad är fel?

Ligger i sängen och halvdrömmer. Allt snurrar.
Plötsligt känner jag mig levande begravd, långt ner under jorden i en kista som jag inte ens kan vända mig i. Paniken kramar sina klor runt mitt hjärta och jag får svårt att andas. Vaknar till och har fortfarande svårt att andas.

Blundar. Den här gången befinner jag mig under vatten, precis under ytan.
Men jag kan inte ta mig upp över ytan för att andas, jag sitter fast i något. Panik.
Täcket och kuddarna kväver mig med sin tyngd. Kryper ihop i fosterställning. Vad är fel?
Vaknar till igen och somnar.

Drömmer att det har blivit vår igen. Jag är ute och åker på min gamla skateboard.
Gruset på gatorna har precis blivit uppsopat och solen blygt bakom trädtopparna som böjat bli gröna igen. Svängde förbi hemma hos min älskling.
Han skulle iväg på en bilträff och visa upp sin nyinköpta, saffransfärgade s70.
Jag skulle inte med. Min tandställning hade lossnat, men han verkade för stressad för att lyssna.

Åkte ut på brädan igen och plötsligt var det tutande bilar och stressande människor överallt.
Mitt i alltihop tappar jag bort min ryggsäck som jag hade alla värdesaker i.
Jag springer på scouten i min klass. Vi hittar ett övergivet hus mitt i storstaden. Jag går själv in och tittar.
Solen lyser in mellan de förspikade brädorna längs väggarna. Det virvlande dammet lyser i dynklet. Plötsligt håller jag på att snubbla över något. Jag kisar och upptäcker ett lik. Panik igen. Huset började krympa. Längs väggarna satt övervakningskameror som tittade på mig. Fler lik på golvet. Jag rusade ut och ringde min älskling.
Scouten flinade åt mig.
Älskling plockade upp mig i sin nya bil och frågade vad som var fel.

Jag lyckades inte svara.